Nu är det snart dags för årets höjdpunkt(?) Brynäs IFs årsmöte. På måndag kör vi, eller lunkar oss igenom ett antal trötta genomgångar av ekonomi och val till olika funktioner. Det är väl inte direkt upplagt för drama i år, inga alternativa förslag till styrelse eller valberedning och inte heller något utbrett missnöje bland medlemmarna. Jag kan möjligen tänka mig att det kan bli lite diskussion runt motionerna, men inte mer än så. Jag återkommer senare i inlägget till motionerna.

Idag tänkte jag fundera lite fritt runt skillnader och likheter mellan supportrar och medlemmar. Till att börja med kan vi väl reda ut begreppen, medlem är ju inte så komplicerat betalad medlemsavgift gör dig till medlem. Däremot kanske det är lite mer svårdefinierat vad en supporter är, men för enkelhetens skull tänker jag mig att supporter definieras som en person som följer något lag inom föreningen och påverkas i någon form av resultatet när laget spelar. Frågan är då, går det att vara medlem utan att vara supporter? Nja, jag är ytterst tveksam till detta. Däremot är det fullt möjligt att vara supporter utan att vara medlem, det är bara att inte betala medlemsavgiften. Så alla är supportrar men inte alla är medlemmar.

Om vi då tar Brynäs som förening, vilken av dessa grupper är viktigast? Jag gissar att de allra flesta svarar supportrar, vilket är fullt logiskt, och jag säger inte direkt emot. Dock finns det med i verksamhetsplanen att antalet medlemmar skall nå 8250 det kommande räkenskapsåret. Det är ju såklart enkelt att mäta detta, medan antalet supportrar möjligen kan indikeras i publiksiffror men det är ett otroligt trubbigt mått. Brynäs jobbar alltså på att öka medlemsantalet, och marknadsför det med just rösträtt på årsmötet. Är då rösträtten en förmån eller en plikt? Jag tror det råder delade meningar om detta, och jag tror det även finns en uppdelning på ungefär samma sätt. Det finns en grupp som löser sitt medlemskap för att verkligen bli en “ägare” till föreningen, vara med och påverka och vara en del av föreningen helt enkelt. Sen finns den andra gruppen som ser medlemskapet mer som en uppgradering av supporterskapet och dessutom en form av ekonomiskt stöd. Den senare gruppen är inte så väldigt intresserad av hur föreningen sköts förutom när det kommer till herrlagets slutplacering. Jag misstänker att en stor majoritet hör till just denna grupp. Det blir rätt så tydligt i årsmötestider, särskilt efter lyckade säsonger (eller kanske till och med säsonger som inte är totala besvikelser). Det finns inga önskemål om alternativa styrelseval eller tankar kring föreningen riktning överhuvudtaget.

Någonstans här blir medlemskapet decimerat från ägarskap till ett passivt betraktande och enbart en positiv post i föreningens intäktsredovisning. Medlemsdemokratin får aldrig något fäste när engagemanget är på den nivån. Det är möjligt att det inte ses som ett särskilt stort problem, och i dagsläget är det väl inte riktigt det. Jag ogillar att komma med skräckscenarion som det till exempel finns mycket bra beskrivet i Noa Bachners bok “Den sista utposten: en berättelse om svensk fotboll”. Där fotbollsklubbar i både Europa och i övriga världen har “tagits över” av kommersiella krafter. Jag vill däremot vända på resonemanget lite, om fler engagerar sig blir det en otrolig styrka. Ju fler som har en åsikt desto närmare en perfekt lösning kommer vi. Dessutom går det att minimera den där “vi-och-dem” känslan, vilket jag tror är ett enormt steg i rätt riktning. Jag kan inte komma på en enda sak som skulle vara negativ med ökad föreningsdemokrati. Läs boken ändå, den är riktigt intressant.

Jag pratade ju om att jag skulle återkomma till motionerna. Jag både gläds och förundras lite över den ovanligt stora mängden motioner som skickats in till årets årsmöte, hela åtta stycken. Glädjen beror på engagemanget och viljan att påverka. Det som gör mig förundrad är att jag tolkar många av både motionerna och deras svar som ett symptom på en brist på transparens och en avsaknad av öppen dialog. Det refereras dessutom i åtskilliga fall, till dialoger med supporterklubbar och jag kan förstå detta i de fall det handlar om ändringar på läktare eller saker som har med läktarkulturen att göra. Däremot är det för mig inte alls lika självklart när det gäller “utvecklingen av föreningens estetisk” (sic) och när det gäller marknadsföring och träffar i samband med bortamatcher. Men oavsett vad det gäller så är det lite avigt att, för att påverka i vissa frågor krävs ett medlemsskap i en supporterklubb. Ett medlemsskap är då reducerat till att betala medlemsavgift, rösträtt på årsmötet och där välja styrelseledamöter. Vad hände med medlemsdemokratin? Gäller det mest en dag om året, och sen är det till att sitta ner i båten? Jag förstår ju det smidiga med att ha en samtalspartner som inte är tusentals individer, men ska vi bilda en medlemsklubb för medlemmar som vill framföra åsikter och vara med i löpande diskussioner i aktuella frågor? Går det att bli officiell medlemsklubb? Jag har under åren bollat idéer likt detta, en medlemsintresseförening, där vi som engagerar oss i mer än bara själva sporten kan föra diskussioner och vara med att påverka i lite större utsträckning än bara som enskilda medlemmar. Det finns en del goda exempel i t ex svensk fotboll där denna för av rörelse är på uppåtgående. Jag tror jag kommer att återkomma i frågan.

Det var allt för denna gång, jag tänkte dock komma med ett litet bonusinlägg lite senare, där jag går igenom samtliga motioner och ger min syn på saken. Helt gratis :-) Jag tror inte det är dags för ett Patreon konto riktigt ännu :-)