Jag brottas en hel del med hur jag ser på mitt egna bloggande. Är det bara en massa gnäll jag slänger ur mig? Är jag på samma nivå som de jag, lite föraktfullt, brukar kalla “Avgå alla”-gänget?

Jag ser det inte så, men jag tror att känslorna mer eller mindre är de samma, det handlar om frustration, om att se saker som inte är som de borde, om att det inte alltid görs det där lilla extra, om att riktningen är väldigt otydlig alternativt väldigt krokig och svårförstådd.

Jag vill att vi ska vara på samma nivå, eller helst bättre, som t ex Växjö och Skellefteå. Jag vill dessutom nå dit så snabbt som möjligt, men jag förstår självklart att det är en lång vandring från plats 14 till plats 1. Den är varken lätt eller spikrak, däremot är målet rätt så enkelt, bli bäst och sedan fortsätta att utvecklas. Oavsett om det gäller revisorer eller förstacenter, så behöver allt bli bäst. Det ska vara riktningen och målet. Jag märker att många ryggar tillbaka av liknande uttalanden, med invändningar som “Det går inte att tänka så”, “Vi måste ha tålamod”, “Det gäller att ha rimliga förväntningar” och “Det är lätt att stå på sidan om och ställa krav”. Jag tycker inte någon av dessa håller, hur resonerades det den senaste säsongen? “Vi ska försöka ta oss till slutspel, så får vi se”? NEJ, det var inget snack om vad som gällde. Det borde det inte vara nu heller, sen ska det såklart finnas ödmjukhet, men det är inte alls samma sak som att inte vilja bli bäst. Det är heller inte orimligt att ställa höga krav, oavsett om det är jag eller någon annan medlem som gör det. Vi pratar om en organisation som har visionen att leda utvecklingen av svensk hockey, det är att ha höga krav på sig själv. Precis som det ska vara.

Jag känner inte bara frustration gentemot sakers tillstånd, jag känner en om möjligt, större frustration kring vart jag ska rikta denna frustration. Jag har inga problem att se hur det är tänkt att fungera, med årsmöte, styrelse, valberedning osv . Det är någonstans här frustrationen blir som störst, vid årsmötet röstar vi till stor del på personer, inte som jag skulle vilja ha det tankar, idéer och visioner. Vi väljer kanske någon med ekonomiska kunskaper och tänker att den personen skall styra upp ekonomin, nån med eventkunskaper ska styra upp den delen och nån med hockeykunskaper styr upp där osv.

Sker detta verkligen i praktiken? Ja, i nån mån gör det ju det men inte som jag skulle vilja ha det. Jag vill flytta fokus från “Person X har egenskap/kunskap Y” till “Den här personen vill jobba med den här frågan/driva igenom denna vision”. Det finns dessutom en bonus med detta sätt att välja styrelseledamot, det går att FÖLJA UPP. Just det här med uppföljning har varit lite tveksam, fram till möjligen den senaste säsongen då valberedningen tog initiativ till att följa upp verksamhetsberättelsen. Problemet som uppstod med detta var att det blev en uppföljning av den operativa ledningen och verksamheten. Visst ska den delen granskas och följas upp, men det finns ett glapp där vi som medlemmar sitter en bra bit ifrån den operativa delen. Vi väljer styrelse och det är där det borde följas upp.

Det är dock här det blir svårt. En sak som komplicerar det hela, är det sportsliga resultatet. För oavsett om du är spelare i förstakedjan eller jobbar på kansliet eller sitter i styrelsen, kommer din insats först och främst att bedömas utifrån herrlagets prestation. Då är det svårt att, som styrelseledamot, t ex driva en ungdomssatsning som ska leda till framgång inom några år. Särskilt om inget sådant finns uttalat. I kombination med en väldigt “oengagerad” medlemsskara, blir detta en ond spiral med kravlöshet och avsaknad av engagemang.

Vi väljer alltså en styrelse som “verkar bra”, sen följer vi inte upp det mer än att vid efterkommande årsmöte göra tummen upp eller ner beroende på det sportsliga resultatet (och möjligtvis en gnutta baserat på det ekonomiska resultatet). Behöver vi ens en styrelse egentligen? Årsmöte? Medlemsmöten? Den operativa ledningen hanterar i stort sett allt av det ovanstående, förutom en liten del på årsmötet, där styrelsen väljs och kanske ställs till svars. Styrelsen blir ett bihang som lever kvar för att vi ska ha “föreningsdemokrati”.

Nu är det inte så att jag propagerar för att avskaffa styrelse eller för all del 51%-regeln, TVÄRTOM. Jag vill att fler engagerar sig, potentiella styrelseledamöter delger sina tankar INNAN årsmötet och sen bli granskade UNDER säsongen. Jag vill även att styrelsen ska visa upp sig under säsong, förmedla hur det går med artbetet och även tala om hur de ser på riktningen FRAMÅT. Det är enligt mig styrelsens viktigaste uppgift, att peka ut vägen in i framtiden. Den kan självklart behöva justeras under resans gång, och då vill jag även få besked om detta.

Föreningen behöver bli mer medlemsstyrd, samma krav som ställs på herrlaget borde ställas på styrelsen och även på valberedningen. Det är där vi tar steg mot framtiden.