Då har den första veckan snart passerat. Känslorna har förändrats en del sedan slutsignalen förkunnade en degradering. Direkt då var det sorg och tomhet, men det gick rätt så fort över till någon underlig entusiasm "Nu jävlar kör vi". Nu är det frustration och en stor portion oro. Vad är det som händer? Görs det något? Och framförallt: VARFÖR ÄR DET SÅ TYST?

En god vän summerade det nyss bra i en tweet:

Det här är bara en i mängden av alla inlägg på sociala medier som yttrar samma funderingar. Det ska dessutom tilläggas att detta är ett vänligt menat inlägg. Den mer arga, högljudda och skaran kommer snart att dominera. Ger inte Brynäs något som ger positiva signaler, så är det hur lätt som helst att hitta tiofaldigt med negativa signaler från denna tystnad.

Det är en fullt naturlig instinkt att vilja ha information när vi är oroliga. Ta ett stillastående tåg till exempel, det klagas alltid på dåligt med information oavsett om tåget stått stilla i tio minuter, eller i flera timmar. Brynäs-tåget har stått stilla i EN VECKA.

På denna vecka har det kommit ut följande nyheter på Brynäs hemsida:

• Konstaterande att vi spelar i Allsvenskan kommande säsong, med budskapet att vi ska sörja och sen komma tillbaka. Detta kändes helt ok, även om jag reagerade lite på sörjandet. Det pratades om kraftsamling, jobba hårt etc.
• Nästa nyhet var information från styrelsen, ett budskap om att det behövs självrannsakan, och sen ett märkligt tack till bland annat klubbdirektör med ett avslut som kunde tolkas som "Vi ses nästa säsong".
• Sen kommer beskedet att Bosse Johansson inte kommer att ställa upp för omval. Förutom den märkliga timingen på denna nyhet, så genererade detta enormt med frågor.
• Sen kom den senaste nyheten, måndagen hade ägnats helhjärtat åt styrelsemöte, BRA. Det gavs information att det jobbas på diverse saker budgeten och hopsättande av partnerpaketeringar och seriekortsstruktur bland annat. Dessutom skall någon form av analysgrupp tillsättas med "bred representation ur Brynäsfamiljen". Sen avslutas det med en uppmaning att bli medlem. Även här är det ok information, för stunden (läs dagen), men det uppstår även här frågor.
• Ja, det dök upp nåt om en jobbmässa nyss också, men det väljer jag att ignorera, de dagliga åtagandena måste givetvis fortsätta som vanligt.

Det här räcker inte för en skara supportrar/medlemmar/sponsorer/etc för att behålla lugnet. Vi vill känna att vi har nån att hålla i handen, någon som talar om för oss vad VI KAN GÖRA.

Det verkligen smarta att göra nu är att så snabbt som möjligt boka in en tid för medlemsmöte, låt folk få kasta skit om de nu känner för det, jag tror det är en liten minioritet om ens det. Vi andra vill få möjligheten att ställa frågor, få känslan att vi gör detta tillsammans. Vi vill bara hjälpa till. Känna att vi sitter i samma båt, hur jävla rutten den än må vara.

Det andra är att starta en kampanj runt medlemskapet, det är en hel del som väljer att bli medlemmar men uppmärksamma det. Ha en räknare på hemsidan, tacka i sociala medier så ofta det finns möjlighet. Utmana fler att bli medlem osv osv.