Då var årsmötet över, långt tidigare än jag räknat med. Jag känner mig lite tom såhär efteråt. Det handlar inte om resultatet av valen, de är jag fullständigt nöjd över (alternativet hade varit katastrof), men om hur mötet gick till.

Demokratin både vann (401 - 32), och förlorade. Det började väl egentligen redan när en medlem anmälde sig som talare under en helt annan punkt än det han ville tala om handlade om. Mötets ordförande satte honom på plats, vilket såklart var rätt här. Sen var det som om hela mötet (med ordföranden i spetsen) aggressivt försökte forcera igenom mötet på så kort tid som möjligt, och med så lite “störningar” som möjligt. Det blev extremt tydligt vid val av ordförande i föreningen.

De medlemmar som hade nominerat andra kandidater än valberedningens förslag, gav sig aldrig riktigt tillkänna, och i ärlighetens namn fick de inte många sekunder att göra det på heller. Sen utbröt en viss förvirring och till slut röstades det, med förkrossande resultat. Dessutom blev hanteringen av ledamotsvalen både märkliga och faktiskt inte enligt stadgarna (relativ majoritet gäller).

Det finns en underton, som funnits så länge jag varit involverad i Brynäs på ett eller annat sätt, att det gäller att tysta kritiker så fort som möjligt. Ta bara insändaren från ett par av våra största legender, den visade sig helt överflödig, och förmedlade istället en slags panik som vi inom vår förening inte borde känna. Det var väldigt viktigt på årsmötet att ett anförande inte fick falla utanför ramarna, och med strikt tidsgräns. Det måste finnas utrymme för kritik internt, vi måste ha högt i tak helt enkelt, när det kommer till interna diskussioner. Sen ska vi självklart vara enade utåt.

Resultatet hade ju inte blivit annorlunda om de som förde fram alternativa förslag, hade fått ett par minuter att orda om sin sak. Nu upplever de, och kanske andra, att de “tystades” och konspirationsteorierna väntar runt hörnet.

Det pratas om samling, lugn och ro, men vi kommer aldrig dit om vi inte får ur oss skiten som ligger och gnager. Alla är ju fortfarande mer eller mindre arga, och att gå och trycka tillbaka dessa känslor, eller ännu värre få dem tillbakatryckta leder bara till mer polarisering och mer oenighet. Låt oss gräla internt, fortfarande på ett civiliserat sätt, med respekt för varandras åsikter, så kan vi nå både samling och (till viss mån) lugn och ro. SEN kan vi ta oss an framtidens utmaningar, TILLSAMMANS!