Är den där jobbiga, rätt uppgivna känslan på väg bort från er? Jag upplever åtminstone att det andas mer framtidstro än det finns ångest. Själv befinner jag mig mer i ett vacuum, och en ny oro börjar infinna sig. De där höjda rösterna om nybygge och förändringar är inte lika högljudda längre. Efter det där intetsägande medlemsmötet som fullständigt havererade i chatten, känns det nästan som om eldstormen brunnit klart? Det är snart bara en månad kvar till årsmötet och valberedningens förslag till ny styrelse ska snart delges till oss medlemmar.

Personligen är jag inte jätteintresserad av namnen, visst har jag en del kandidater jag gärna skulle se i en kommande styrelse, men att fokusera på namn har bevisligen inte gett särskilt lyckade resultat. Eller om vi ska vara riktigt ärliga, det spelar inte enormt stor roll vilka namnen är. Det har alltid, med några få undantag, nominerats kompetenta profiler till Brynäs styrelse. Resultaten har däremot varierat, både sportsligt och organisatoriskt. Som vi alla vet har dessutom trenden varit ständigt nedåt under en längre tid.

Det jag i stället skulle vilja se är beskrivningar på hur vi som förening kan bli bättre, från kandidater som har visioner kring detta. Hur länge sedan och på vilket sätt en person blev Brynäsare är inte direkt det jag väger in när jag avgör om en kandidat är bra eller dåligt för framtidens Brynäs. För det är vad jag tycker, med viss elakhet kan tyckas, valberedningens analyser innehållit i de senaste årens årsmötesbilagor. Jag vill se hur de olika kandidaterna bildar ett LAG, vad de kommer att fokusera på från dag ett. Det fanns ett embryo till nåt likande när undertecknad tillsammans med ett gäng kloka och engagerade Brynäsare agerade halvt om halvt valberedning under namnet ”Brynäs kan bättre”. Det fanns ett 100-dagarsprogram och det fanns visioner. Sen tycker jag inte resultatet blev som det beskrevs, men det är en annan historia. Där ligger miniminivån, och därifrån är det bara att öka. VI MÅSTE. Ambitionen hos medlemmarna, och i sin tur Valberedningen, SKA vara att skapa ett styrelselag som kan genomföra medlemmarnas vilja.

Här finns det ett glapp, och det är här min oro kommer in. Fokus är numera vilken nästa spelarvärvningar blir, och hur spelschemat kommer att se ut. Ingen, nåja några få är det allt, funderar längre på hur föreningen ska styras i närtid och även på längre sikt. Det finns bara två scenarier för kommande årsmöte som jag ser det, valberedningens förslag får bifall utan några större diskussioner eller så inträder, den i övriga samhället så populära, polariseringen. Det presenteras två diametralt motsatta förslag, och nu måste vi medlemmar välja sida. Det finns antydningar och rykten om detta, men utan att få någon form av förhandsinformation är det väldigt svårt att göra några kloka val och styrelsen väljs i stället baserat på känslor. Vilket sällan är en bra beslutsmetod i sådana här sammanhang.

Men som jag skrev tidigare är inte namnen det mest viktiga. Det är visionen, planen, tankesättet osv. Vad vill du som medlem ska hända i föreningen det närmaste året? Vad är viktigt? Vad borde göras annorlunda? Årsmötet är egentligen inte rätt forum för dessa frågor, men i dagsläget har vi inget alternativ. Enskild kommunikation med valberedningen är väl det närmast vi kommer detta. En diskussion bland medlemmar, som i sin tur renderar i någon form av ”ägardirektiv” skulle vara något jag skulle vilja se. Kanske till och med någon form av flerårsplan, som utkristaliseras ur en rad konstruktiva diskussioner och åsiktsyttringar. Nu verkar detta en bit bort, om vi ska se på diskussionsnivån i chatten under det senaste medlemsmötet.

Som det är nu väljs ett antal namn, som mer eller mindre inte har en susning om vad medlemmarna prioriterar, förutom det självklara med att vinna matcher, vinna guld. Dessa ska i sin tur ge direktiv till tjänstemän som slutligen ska omvandla detta i handlingar. Ta bara en fråga som ”En bra start”, skillnaden mellan, åtminstone vissa medlemmars och tjänstemännens syn på denna fråga skiljer sig otroligt mycket och det är såklart ett symptom av det glapp jag pratar om. Oavsett vad jag står i olika frågor, vill jag se att detta glapp täpps igen och medlemmar återigen styr föreningen i stället för tjänstemän.

Alternativt väntar vi till nästa april, och ser om vi ska vara glada eller arga igen…